Nobe

Äntligen, fyra månaders lång väntan är över. Det var nämligen så länge Nobe var utan alkoholtillstånd. Efter en lång turné i konstiga stadsdelar kändes det bra att få haka på hemmaplan igen. Nobe ligger nämligen vid Nobelvägen, ett stenkast eller två från Folkest park. Varför inte klicka in på skattkartan ovan för att få en mer detaljerad beskrivning. Stort tack till Frostmaestro för din insats och goda kartkunskaper.

Jag och Anders värmde upp lite innan med lite F.F (Fotboll & Folköl) för att glömma jobbet och komma i hakstämning. När folkölen var slut begav vi oss. Efter fem minuters promenad var vi framme, vi öppnade dörren och möttes av en ljuv hakdoft och tre stammisryggtavlor. De tre stammisarna vände sig och hälsade oss välkomna genom att fråga om det var kallt ute. Vi beställde var sin Staropramen och såg att Sillen Berlusconi redan var på plats och spelade på sin mobil med en Pripps blå framför sig. Efter en liten stund anlände även Sune Andersson. Hakkärnan var nu samlad.

Nobe har verkligen lyckats med sin inredning, härligt murrigt med falluckor i taket och mycket trä i bänkarna. I centrum av lokalen ligger baren som sträcker ut sina små armar och vinkar glatt "kom hit så får du en kram". De har även den bästa hakdetaljen jag har stött på - en telefonautomat. I och med detta är jag böjd att säga att de har den bästa hakinredningen jag har vistats i. Om man fortsätter med musiken så var den mycket varierande där man säkert kunde lägga in egna önskemål. När väl personalen fick bestämma var det dock rejäl dos kärlek de gjorde det med, vi fick höra bland annat Guns 'N Roses, Iron Maiden och Lynard Skynyrds Freebird, vilket är världens svåraste låt på Rock Band 3 om man spelar på expert med en Pro Guitar. Om ni är osäkra på vad det innebär så kan ni föreställa er det svåraste ni har gjort i ert liv och sen lägger ni på ca 25% så har ni svaret.

Hakmenyn hade det mesta av vad som önskas, spätta, planka, pytt i panna, angusburgare och lite till som jag har glömt. Eftersom jag var så nöjd med inredningen slog jag på stort och beställde in deras dyraste rätt - planka med ryggbiff. Andra rätter som beställdes var vegetarisk pytt, ryggbiff med sallad (borde varit pommes om personen i fråga var frisk i huvudet) och en angusburgare. I detta läge hade förväntningarna byggts upp, lite för mycket måhända. Maten var bra, potatismoset lite väl pulvrigt kanske men jag har ätit plankor som varit långt sämre än denna (läs mondo steakhouse). Sillen var missnöjd över att bara få en 1 dl bearnaise och att brödet till burgaren inte var grillat, italienare..

Under middagen anslöt även Eric och Frostmaestro. Förmodligen är de lite alkoholiserade då de avstår från mat och bara vill ha dryck. Efter en stunds diskussion om Frostmaestros mamma och Sean Penn tackade vi för oss och betalade. 40:- för en Pripps och 45:- för en Staropramen. Den dyraste rätten landade på 139:-, Tidvegs Pytt var så lite som 65:- medan en 200g Angusburgare kostade 85:-. Görbra priser får jag säga.

Jag med många andra är glada över att Nobe har återfått sitt serveringstillstånd och skulle inte ha några problem med att gå dit en annan dag, till exempel onsdag. Eller Torsdag. Betygen lyder:

Miljö: 10
Mat: 3
Dryck: 4
Personal: 4
Pris: 4
Hakkänsla: 5

Anton

Jag älskar falluckor!

Sune Andersson

Var e vajern? Var e vajern?

Sillen Berlusconi sjunger med i Imperiets hit

Paulibron

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Jag och min kära kollega Anders Tidveg gick lite tidigare för att scouta Syltans lokaler, för de hakosäkra är det viktigt man som hakmästare finns på plats innan de mindre rutinerad hakarna anländer. Många novisher blir nämligen rädda och nervösa när de kommer in på ett hak, då är det viktigt att man sitter med en öl i handen och inger lugn så de inte går hem igen. Denna gång var problemet att Syltan som var dagens hak hade quiz-night och därmed var helt fullt med folk.

Vi valde att inte panika och gick istället runt i stan för att hitta ett vikarierande hak. Antingen har haktisdag blivit ett stort fenomen eller så var det den mer sannolika anledningen att det var lönetisdag för de två följande hak vi besökte var antingen fulla eller tog inträde för att de hade live-musik. Till slut hittade vi vår pärla - Paulibron. Paulibron titulerade sig om pub och pizzeria och tillhandahåller en mysig lokal i änden på Södra promenaden. Mysig kanske är ett lite för starkt ord men det var både ljust och hemtrevligt med flertalet Jack Vegas-maskiner.

Förutom mig själv och Anders så var även Sillen Berlusconi, Ulf Olofsson och ny i sammanhanget men långt ifrån oskuld - Anna Frostmaestro. Frostmaestro är en vintant och i enlighet med vår omröstning tidigare får alla vintanter dricka vin på haktisdagar. Något som även Ulf tog fasta på och beställde in ett glas rött. Sillen som är vår lilla italienare hade dagen till ära försökt klippa sig själv men glömt ställa in längden på sin hårtrimmer och resultatet blev snarare en vanära till dagen.

Paulibron uppfyller de flesta kraven som haktisdag ställer, lite som "varför sitta hemma och plugga till MVG när man kan få G?". Fatöl? Ja, en sort - 50 cl Falcon för 47:-. A la carte? Ja, de vanliga hakrätterna så som spätta, lövbiff och fläskfilé för 89-129:-. Stammisar? Ja, en man in skinnjacka med fransar på ärmarna.

Jag själv beställde en spätta medan vintanterna beställde lövbiff utan pommes och fläskfilé med rödvinsås. Mario och veggo tog var sin pizza. Spättan var till belåtenhet, perfekt avvägt frityr på pommes. De andra gav även de sina rätter ett starkt godkänt, fräsch mat med överraskande god kvalitet på tillbehören. Vid denna tidpunkt hade Blyerts fått nog av nattandet av sitt barn och prioriterade istället en öl på Paulibron med sina hakvänner. Gott val Blyerts.

Det största minustecknet med Paulibron var den totala avsaknanden av musiksmak. Jag gissar på att de hade köpt någon skiva med namn Absolute Schlager X. När den tog slut var det en ljuv tystnad tills de tryckte på play igen och gick ytterligare ett varv.

Slutresultatet är ändå gott, nynnandes på piccadilly circus började vår vandring hemåt och jag var mätt och belåten. Ulf som hade vunnit 350:- på Jack Vegas också väldigt nöjd. Har än idag inte bestämt mig för betygen men något såhär kanske:

Miljö: 2 eller 4
Mat: 3
Dryck: 3
Personal: 3
Pris: 3
Hakkänsla: 4

Anton

"Hellre fisk än korvsmak i munnen."

Anders Tidveg

"Lite bea på - sen är det bara att köra."

Sillen Berlusconi

Mässingshornet

Mässingshornet, Kirseberg, öppen scen. Vad kan gå fel? Jo, det första som gick fel var Kirseberg, att behöva åka taxi till ett hak känns lite överdöd. Resultatet är att ha spenderat 110:- innan man öppnar dörren till haket vilket är en smula galet. Inte så bra start för Mässingshornet.

Mässingshornet ligger som ni förstår åt helvete långt bort men det var ändå 8 st stolta hakare som lyckades hitta dit (14 försökte). Således nytt rekord igen. Lite unikt med denna kväll var också att en av besökarna var en Internet-konkurrent med sin alldeles egna blogg, winendine.se. Enligt uppgift handlar den om vin och mat och författaren heter Adam. De andra gästerna var Olsson (oskuld), Mario, SJ, Blyerts, Erik och Kragballe.

När vi anlände så var vi lite tidiga, scenrummet som skulle bli vår plats för kvällen var släckt och värmen påtaglig med sin absoluta frånvaro. Vi började med beställningen med detsamma i baren. Det jag har lärt mig av allt hakande är att man kan tjäna mycket på att fråga vad köket rekommenderar, denna kväll hjälpte inte det så mycket då bartendern inte hade en aning och efter att ha varit i köket och konfererat med kocken fick jag det enkla svaret - allt. Jag med många andra valde då kvällens erbjudande, fläskkotletter med potatisgratäng med stor stark för endast 109:-, en krona billigare än taxin dit. Ölen serverades från fat och man fick välja mellan Norrlands guld och Starobrno, mer behöver man inte på ett hak. Båda ölsorterna kostade 40:- vilket är ett högst acceptabelt pris.

Efter att ha ätit upp kom vi överens om att matens kvalitet kan liknas en dum blondin. Ett trevligt yttre men efter men skrapat på ytan rynkar man på näsan och tänker "Jaha, nähä...priset var bra i alla fall".

Mässingshornets lokal är uppdelad i två rum med baren i ena rummet och en scen tillsammans med några bord i andra. Lite besviken av att sitta i scenrummet, det är viktigt att kunna ha uppsyn över baren som är själva modermodemet i ett hak. Personalen gjorde ändå ett gott jobb och var mycket vänliga och måna om att vi skulle ha en trevlig kväll, stort plus. Mässingshornet med sin musikinriktning levererad också bra lounge-musik, lite blues och innan live-framträdandena gick en Led Zeppelin-platta.

Nu hade klockan blivit nio. Lokalkändisarna började strömma in. Det var dags för uppträdande och vi satt på första parkett. Stämningen var på topp och vi blev varmt välkomna av konferencieren eftersom han inte hade sett oss på Mässingshornet innan. SJ hade planer på att ställa upp genom att fisa i mikrofonen men efter att ha hört några artister så ångrade han sig och erkände sig slagen istället.

Mässingshornet är inte ett av de vanliga haken i Malmö Skåne. Deras stammisar hade verkligen skapat en fin atmosfär. Låt er inte luras av betygen för mycket, gillar man lyssna eller varför inte spela lite live-musik är Mässingshornet för dig! Dock ska du vänta till April då de förmodligen fått upp temperaturen en aning. Blues-Jam på torsdagar låter lockande.

Miljö: 3
Mat: 2
Dryck: 4
Personal: 5
Pris: 4+
Hakkänsla: 3

Anton

"Här skulle jag aldrig vilja uppfostra mina barn."

Adam Ström

"Jag har en dotter på två år och bor 200 meter här ifrån."

Peter Björkman

"Mässingstrumpeten var ju helt ok."

Knut Kragballe

Mässingshornets har en egen hemsida om ni söker ytterligare information http://www.massingshornet.se/

Fregatten

Det var med höga förväntningar vi började vår promenad mot Värnhem. Det var ju trots allt tisdagen alla har väntat på, dagen då vi skulle segla in i hakdimman på Fregatten. Och som vi gjorde det, nytt rekord denna vecka igen. Sju glada hakare varav två som skulle få sin hakoskuld bortblåst. Respekt åt dessa två att bli av med oskulden på just Fregatten, som kan jämföras med en bakgata i centrala Hamburg om man tänker på andra sorters oskulder.

Personerna i fråga är Anna-Maria "Aim" Liljestrand och Mario, även kallad Sillen Berlusconi som inom vissa kulturer betyder "Den lilla italienaren som inte gillar dill för det påminner om havet". Förutom dessa två oskulder så var Uffe, Tidveg, Erik och SJ på plats. En väl balanserad panel, bortsett från SJ som koncentrerade sig mer på hur man skulle hantera en situation där man ockuperat en handikapp-toalett för länge att när man öppnar dörren möts av en kö av tre arga rullstolsbundna människor.

Redan på måndagen började jag förberedelserna genom att besöka både deras Facebook-sida och deras alldeles egna stammis-blogg (se nedan för länk). Mycket talade för att detta hak skulle stå ut som ett hak av rang. Tag bara en sådan enkel sak som att pizza inte fanns på menyn, vilket förvisso gjorde vegetarianen lite nervös. Detta visade sig vara helt onödigt då ett av kvällens erbjudande var en vegetarisk planka. Så känslan inför Fregatten var att det skulle vara lite av hakens mästare i Malmö. Med en fin pub-inredning, fiskenät hängande i taket och en lugn och skön stämning som får en att känna sig som hemma så gjorde de i alla fall inte mig besviken.

Som vanligt började vi med att beställa in var sin öl för att kunna samla tankarna angående matvalet. Ölen serverades bara från flaska vilket var en av de få negativa känslorna jag fick denna kväll. Dock gick de känslorna snabbt över när servitrisen föreslog den polska klassikern Zywiec vilket är en mycket god öl och kostar 55:- för 50 cl. Efter några klunkar kände vi att det var dags att beställa lite mat. En vanlig tisdag skulle jag välja en rätt från kvällens erbjudande men efter att ha skummat igenom a la carte-menyn kunde jag inte motstå att ta ett Afrikanskt Strandhugg, med resonemanget att det har jag aldrig ätit förut. Övriga i panelen lyckades också bra med sina beställningar, alla förutom Sillen som inte kunde skilja på begreppen "två köttsorter" och "två köttspett". Resultatet var en förtvivlad italienare när det bara låg ett köttspett på tallriken. Servitrisen måste ha känt av desperation inom Sillen för efter halva måltiden så har kocken trollat fram ett köttspett till. Jag har aldrig sett en italienare så glad i hela mitt liv. Enligt egen utsago var det den bästa servicen han hade fått sedan han flyttade hemifrån för några år sedan.

Det afrikanska strandhugget var också det till belåtenhet, kycklingfiléer med ris, allt ifrån Afrika om jag fattade rätt. Den delade uppfattningen var att maten höll överlag en hög standard men med viss varians. Musiken höll även den god hakklass, lite Elvis och lite Jazz. Av hacken i vissa låtar att döma så använde de egna skivor vilket är mycket hakvänligt jämfört med andra reklambaserade medier så som radio och Spotify. Synd bara att pianot som stod i mitten av lokalen förblev orört hela kvällen.

Fregatten är ett ställe som kan säga "Hej, jag är ett hak!" utan skämmas. Det har allt, förutom fatöl. Personalen var enastående, tills de gick hem. Betygen är:

Miljö: 5
Mat: 4
Dryck: 4
Personal: 5
Pris: 3
Hakkänsla: 5

Anton

"Jaså ni är ute och testar hak. Tyckte väl att gentrifieringen av Värnhem hade gått lite väl fort."

Bordsgranne

"Jag skulle nog spela blind om det hände mig, alternativt hoppa på ett ben."

Jimmy Andersson

"Rätt glas till rätt öl - jo man tackar."

Anders Tidveg

Besök gärna Fregattens blogg för mer information http://fregatten.blogg.se

Södervärns krog

Äntligen är jul och andra störande moment över och vi kan byta ut julborden mot hakbord. Denna tisdag begav vi oss till Malmös yttre gräns, Södervärn. Ska man längre ifrån Malmö än så gäller det att ha tagit rätt sprutor och att passet är med. På Södervärn finns dock en pärla där ölet flödar som vin, jag pratar om ett litet ställe som heter Södervärns krog.

Jag vet inte om det var själva hakvalet eller vad det var men vi slog ett nytt rekord genom att vara hela 6,5 deltagare, dricker man inte öl räknas man inte som en komplett människa, oavsett om man fortfarande är bakfull från nyår eller ej. Tyvärr Fanny. Med var i alla fall Ulf Olofsson, SJ Andersson, Anders Tidveg, Knut Kragballe med sin halva Fanny och Erik Erle som är tillbaka från sina resor till staden i öst, Karlskrona.

Södervärns krog är med sin stil ett riktigt genuint hak. Det är en stor och rymlig lokal med en bar ackompanjerad med stammisar i ena änden och några ensamma själar i andra. Där mellan stod det tre Jack Vegas maskiner. Jag och Anders var först på plats och började med var sin halvliters Falcon. Priset för en sådan var 50 kronor, som jämförelsepris kostade en stor stark 43 kr vilket är helt acceptabelt. Ölen smakade som en Falcon ska, sådär lagom blaskig.

Som varmrätt var det helt klart de hemlagade pannbiffarna som lockade sällskapet. Anders kände sig inte mogen med att överge sin straight edge-kultur och tog en vegetarisk pizza istället och Erik gick loss på en schnitzel, båda verkade trivas bra med sina val. Jag själv med SJ och Fanny valde stekt potatis till pannbiffen medan Ulf och Knut beställde någon märklig potatis-sorbet till sina. Jag skrattade en smula inombords och noterade i mitt anteckningsblock att potatis-sorbet inte ser gott ut. Pannbiffen däremot var en sensation, mör som en pannkaka och kryddig som en korv.

För 180 kronor gick jag därifrån med en pannbiff och två halvliters Falcon i magen och ett leende på läpparna. Värt att nämna är också att personalen var mycket trevlig och gjorde ett bra jobb för att hålla oss nöjda. Enda negativa jag kan komma på var musiken som höll blandad kvalitet, förvisso fick man ju höra haklåten Two princes med Spin Doctors men annars var det för mycket högmodern musik.

Södervärns krog är ett hak som håller genomgående hög klass vilket återspeglas i denna starka betygserie:

Miljö: 4
Mat: 4
Dryck: 3
Personal: 4
Pris: 4
Hakkänsla: 5

Anton

"Det roligaste med att dricka är att man får så många roliga minnen, om man inte druckit för mycket så man inte minns något förstås."

Jimmy Andersson

"Mycket god schnitzel men saknade ansjovis och citronen var skuren i fel led."

Erik Erle

"De där kukvingarna verkar goda."

Fanny

Perssons kök & bar

Som ni alla nog märkte så var vi inte på något hak förra tisdagen. Jag kan inte mer än att beklaga och skyller på sjukdom, bortfall och framfall.

Nog om det förflutna. Denna vecka besökte vi alltså Perssons kök & bar. Perssons kök & bar ligger i stadsdelen Lugnet inte långt från Södra förstadsgatan, vilket förmodligen blir det mest centrala haket vi besökt. Vid min sida hade jag mina vapendragare SJ och Uffe, båda får anses som erfarna hakare och därmed anser jag att ingen närmare presentation krävs förutom att SJ hade köpt ny jacka och Uffe hade precis bytt däck på sin numera fridlysta SAAB.

Tidigare på dagen, redan vid lunchtid hade det börja suga i min haktarm så jag bestämde mig för att fönsterhaka en stund. Under de 5-10 minuterna jag stod och suktade utanför Perssons kök & bar kunde jag notera att de specialiserade sig på plankstek och kvällens erbjudande var en Black & White planka för 95:-.

Innanför dörrarna har de byggt upp en gemytlig hakmiljö med mycket rött tegel mixat med träinredning. Planlösningen var dock lite märklig, kunde inte få uppsyn över hela lokalen vilket i sin tur gjorde att man kände sig lite isolerad. Den musik som spelades var på väldigt låg volym och man skulle kunna höja två steg utan att skämmas. Av det lilla vi hörde var det mycket 80-tal vilket i sig är helt rätt enligt regelboken. Det som drar ner betyget en aning är avsaknaden av Jack Vegas-maskiner.

Jag och SJ började beställningen med var sin Black & white planka medan Uffe tydligen vunnit pengar någonstans för han beställde en kalv vilket inte ingick i något erbjudande. När väl plankan kom in började jag som vanligt med att ge bort den ugnsgratinerade tomaten till närmaste vän, vilket blev SJ. Han har i motsats till mig inga problem med att äta snorkråkor blandade med vatten i knepig konsistens. När tomaten var ute ur spelet kunde jag avnjuta min planka vilket var en rejäl portion och för det relativt billiga priset så var det mycket prisvärt.

För att inte bli torr i munnen drack vi lite öl. En klassisk Spendrups stor stark till att börja med och sedan en Staropramen på flaska. En stor stark gick för 38:- och min nota slutade således på 175:-, inte för mycket och inte för lite. Personalen var också sådär lagom, trevliga att prata med men inte särskilt angelägna om service.

Perssons kök & bar är alltså ett lagomhak. Det sticker inte ut, varken positivt eller negativt och får då följande betyg:

Miljö: 3
Mat: 3
Dryck: 3
Personal: 3
Pris: 3
Hakkänsla: 3

Anton

"Jag blev mätt, ett stort plus."

Jimmy Andersson

"Som att stå i en vårvind endast iförd kläder på torso - lagom varmt."

Ulf Olofsson

Sås & Krås

För att få en bra geografisk spridning på våra hak begav vi oss till Sås & Krås som ligger vid Värnhem/Ellstorp. Jag blev väldigt glad när jag såg att det låg i korsningen mellan två av Malmös största gator, bara ett hak kan hålla fanan högt i en korsning tänkte jag.

Vi började med att ta en tyst minut för Erik som var tvungen att jobba i Karlskrona och därmed inte kunde deltaga. Därmed inte sagt att det är dålig kvalitet på kvällens manskap, nej nej. Vi blev fyra stycken, Tidbeck (vegetarianen) som varit med innan och två nya förmågor; Peter "Blyerts" Björkman och SJ Andersson som vi lite skämtsamt brukar kalla för Jimmy.

Första intrycket av Sås & Krås var att det var ju mycket mysigare än vad man hade hoppats på en tisdagkväll. Menyn var imponerande om än lite dyr. 180 gram hamburgare för 135:- var det jag siktade in mig på men när väl beställningen skulle ske höll personalen ett mycket övertygande tal om varför dolmar var bra och jag ändrade mig till surkålsdolmar med en utländsk korv och lite inslag av ryskt arbetsläger.

Personalen hade rätt, det var den bästa måltiden jag ätit på länge. Blyerts som fortfarande var lite nervös och orolig för att göra bort sig på sin första haktisdag kunde inte annat än att hålla med. Även Jimmy var nöjd med sitt lilla lamm han hade fått in på tallriken. Tidbeck hade beställt polenta men fick något annat som vi än i dag inte vet var det var och därmed inte kan betygsätta.

Maten som vanligt sköljdes ner med öl men till viss förtvivlan fanns det inte någon fatöl. Det råder inkommensurabilitet utbrast Jimmy utan att veta vad han pratade om. Även om avsaknandet av fatöl var stor så kunde vi trösta oss med ett digert flaskölutbud, en mörk Bernard med gummiflärp (som jag tror är den korrekta termen) ska inte förringas.

Efter tre dolmar och en och en halv öl var nu Blyerts varm i kläderna och helt på eget bevåg kopplade in och startade en juke-box som stod i lokalen, ägaren satt först och tittade oroligt men såg att Blyerts var harmlös och han gav oss isället lite historia och instruktioner till hur den skulle användas. Det skall tilläggas att lokalen tills denna stund hade varit fri från musik men för 2 kronor/låt så ändrade vi på det. Sammanlagt fanns det ett hundratal låtar och majoriteten var bra, ta Pink Floyd, Creedence, George Harrison och Bob Marley som exempel. Kan det bli bättre musik än så här?

Det är med blandade hakkänslor vi lämnar Sås & Krås. En del inom mig säger att här vill jag slå mig ner och bilda familj medan en annan del säger att det inte var tillräckligt hakigt för att göra just det. Jag väljer ändå att sätta följande betyg på Sås & Krås.

Miljö: 5 (alla borde ha en juke-box med bra musik)
Mat: 4+
Dryck: 3
Personal: 4
Pris: 2
Hakkänsla: 2

Anton

"Det är dolmarna man vill åt."

Jimmy Andersson

"Varför köpa spotify day-pass för 7 kronor när man kan få tre låtar på juke-boxen för 5 spänn?"

Tidbeck