Modomio

Då var det dags för lite hakande igen, italienskt hakande. Det betyder inte att man äter plankstek i armani-kostym med sin mormor, utan tänk er mer som ett vanligt hak med pizza och pasta på menyn. Trots kort framförhållning fick jag ändå med mig tre hakvänner; Dalakarln, Romeo och Kragballe. Romeo var lite extra tänd eftersom hans bil är italiensk. En lila Alfa som varnar för motorfel när man tar en skarp vänstersväng.

Jag föreslog att vi skulle ta en lära känna-öl innan och sedan hakpromenera i samlad trupp för att undvika att någon skulle gå vilse på vägen. Så blev det inte. Kragballe var gnällig och bestämd, vi skulle gå dit direkt efter jobbet! Annars skulle han ställa till en scen genom att klättra upp i en lyktstolpe och sjunga Despacito på danska. Ibland förstår jag mig inte på honom.

I entrén möts man av två dörrar i v-formation, den till vänster leder in i haket och den högra är blockerad av en jack vegas-maskin. En vacker syn. Vi valde den vänstra dörren och klev in. Som kvällens första gäster tog vi hörnbordet. Servitören kom nästan direkt och tog den första öl-beställningen. Ett gediget utbud av flasköl gjorde mig nervös så jag slog till på en halv liter Falkon för 52:-, väldigt Falcon i kulör och smak. Efter lite bläddrande i menyn bestämde vi oss för att verkligen sätta haket på prov valde från pasta-avdelningen. En med kyckling, två carbonara och en nummer 41. Det verkar som alla år av hakande har gett frukt för enligt servitören/kocken så var det de tre bästa rätterna på hela menyn. Om min sannolikhetslära inte sviker mig helt blir det 3/80 x 2/79 x 1/78 => 1 på 82 160 för de som inte besitter den hakkunskapen och lämnar valet åt slumpen.

Carbonaran var super och kostade endast 89 kronor! Romeo som tog kycklingpastan var i extas och åt väldigt långsamt, både för att njuta så länge som möjligt men även för att han inte hade ätit lunch och ville äta ikapp tiden han missade. Dalakarln satt och stirrade på honom en stund och reste sig efter några minuter för att sätta betyg på faciliteterna. Handtorkmaskinen var av märket Elstar och hade violett ljus. Mer än så vet jag inte i skrivande stund.

Maten, servicen, ölen, priset, allt var toppen, men.. Eller som svensk-amerikanerna brukar säga "Det finns alltid en röv ". Ingen hakmusik, inte ens lite Andrea Bocelli, aj aj aj. Bara en tv med något matlagningsprogram i bakgrunden, vilket i och för sig kan förklara den goda maten.

Jag summerar Modomio med en kort men stark mening. Bästa hakmaten i år!

Miljö: 3
Mat: 5
Dryck: 4
Personal: 4
Pris: 4
Hakkänsla: 4

Anton

Ska jag sjunga lite Jennifer Lopez för er?

Knut Kragballe

41! Det är ju min ålder

Dalakarln

Magnifico

Romeo Alfa

Bistro Queen

24 januari. I mångas ögon årets fattigaste och därmed tråkigaste dag. För hakpanelen däremot innebär det tisdag, hak, öl, mat, glans och glädje. Denna dag valde vi att glänsa på Bistro Queen, ett namn som för tankarna till en berusad askungen. Bistro Queen ligger i centrala Malmö, inte alls långt ifrån centralstationen. Gamla Barcelona för de som var med på den tiden.

Resan dit var dock inte en promenad i parken. Det tog oss hela två stycken tänkar-öl på Pickwick för att klura ut att vi skulle gå till Bistro Queen. Vi hann även med att uppfinna ett sällskapspel - "Gissa procenten". Enkla regler och roligt för de flesta gör att den lämpar sig för alla tänkbara situationer. Enda nackdelen är att man bara kan vara tre spelande åt gången. Det går till som så att domaren (jag i detta fall) väljer en öl så ska de andra gissa procenthalten. Den som är längst ifrån får dricka tre klunkar, näst längst ifrån två klunkar och den som är närmast en klunk, såvida hen inte har helt rätt för då får man en bonusklunk för väl utfört arbete. Jättekul!

Nog om sällskapsel. På Bistro Queen fick vi ett bord för sex stycken längst in i lokalen och vid mina sidor satt Kragballe, Johan, AM, Tidveg och Emelie. Kragballe som fick en släng av lätt abstinens när andra tänkarölen hade tagit slut på Pickwick cyklade i förväg och beställde in en runda Eriksberg Karaktär á 58:-. Dagens erbjudande bestod av en fläskfilé-plankstek för 139, alternativt en bacon och cheeseburgare för 99 SEK. Inte jättebra pris men inte heller jättedåligt. Det temat har man även implementerat i matlagningen. Själva burgaren var väldigt god men det löste man galant genom att slänga dit några trötta pommes, just för att få den perfekta lagom-upplevelsen. Jag glömde att fråga hakpanelen hur planksteken smakade men jag gissar att det var lagom bra det också. Tidveg vågade jag inte ens fråga eftersom han beställde en sallad då servitrisen förklarade väldigt kort att kocken inte vet hur man tar bort köttingredienser från matlagningen.

Det som diskuterades mest under kvällen var nog ändå musiken på Bistro Queen. Den var allt annat än lagom. Kragballe kände igen de flesta eftersom han äger Absolute Love Songs - dubbel-cdn. Det var enligt uppgift hans tredje skiva förutom Army of Lovers. Vilka de andra två var fick vi aldrig reda på. Emelie satt vid några tillfällen och vred på sig nervöst och förklarade att låtarna påminde henne om gamla tryckare som gått snett. AM förstod precis vad hon pratade om och beställde snabbt in en Eriksberg för att få henne på bättre humör.

Personalen var trevlig och också ganska lagom. Man funderade många gånger ifall det var bord eller barbeställning men efter lagom lång väntetid så kom personalen och tog nya beställningar.

Efter enväldigt röstande bestämmer panelen att ge Bistro Queen betyget lagom bra. Kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka och ta en öl och burgare igen. Jag rekommenderar Bistro Queen för den bittra bakåtsträvaren som vill hålla sig borta från diverse fusion-koncept och bara få en lagom bra upplevelse.

Miljö: 3
Mat: 3
Dryck: 3
Personal: 3
Pris: 3
Hakkänsla: 3

Anton

Don't be fooled by the rocks that I got, I'm still, I'm still Jenny from the block. Used to have a little, now I have a lot

Knut Kragballe

Eriskberg Karaktär har verkligen Karaktär.

Johan Lindahl

Dom har champagne också, yay!

Emelie Antonsson