Modomio

Då var det dags för lite hakande igen, italienskt hakande. Det betyder inte att man äter plankstek i armani-kostym med sin mormor, utan tänk er mer som ett vanligt hak med pizza och pasta på menyn. Trots kort framförhållning fick jag ändå med mig tre hakvänner; Dalakarln, Romeo och Kragballe. Romeo var lite extra tänd eftersom hans bil är italiensk. En lila Alfa som varnar för motorfel när man tar en skarp vänstersväng.

Jag föreslog att vi skulle ta en lära känna-öl innan och sedan hakpromenera i samlad trupp för att undvika att någon skulle gå vilse på vägen. Så blev det inte. Kragballe var gnällig och bestämd, vi skulle gå dit direkt efter jobbet! Annars skulle han ställa till en scen genom att klättra upp i en lyktstolpe och sjunga Despacito på danska. Ibland förstår jag mig inte på honom.

I entrén möts man av två dörrar i v-formation, den till vänster leder in i haket och den högra är blockerad av en jack vegas-maskin. En vacker syn. Vi valde den vänstra dörren och klev in. Som kvällens första gäster tog vi hörnbordet. Servitören kom nästan direkt och tog den första öl-beställningen. Ett gediget utbud av flasköl gjorde mig nervös så jag slog till på en halv liter Falkon för 52:-, väldigt Falcon i kulör och smak. Efter lite bläddrande i menyn bestämde vi oss för att verkligen sätta haket på prov valde från pasta-avdelningen. En med kyckling, två carbonara och en nummer 41. Det verkar som alla år av hakande har gett frukt för enligt servitören/kocken så var det de tre bästa rätterna på hela menyn. Om min sannolikhetslära inte sviker mig helt blir det 3/80 x 2/79 x 1/78 => 1 på 82 160 för de som inte besitter den hakkunskapen och lämnar valet åt slumpen.

Carbonaran var super och kostade endast 89 kronor! Romeo som tog kycklingpastan var i extas och åt väldigt långsamt, både för att njuta så länge som möjligt men även för att han inte hade ätit lunch och ville äta ikapp tiden han missade. Dalakarln satt och stirrade på honom en stund och reste sig efter några minuter för att sätta betyg på faciliteterna. Handtorkmaskinen var av märket Elstar och hade violett ljus. Mer än så vet jag inte i skrivande stund.

Maten, servicen, ölen, priset, allt var toppen, men.. Eller som svensk-amerikanerna brukar säga "Det finns alltid en röv ". Ingen hakmusik, inte ens lite Andrea Bocelli, aj aj aj. Bara en tv med något matlagningsprogram i bakgrunden, vilket i och för sig kan förklara den goda maten.

Jag summerar Modomio med en kort men stark mening. Bästa hakmaten i år!

Miljö: 3
Mat: 5
Dryck: 4
Personal: 4
Pris: 4
Hakkänsla: 4

Anton

Ska jag sjunga lite Jennifer Lopez för er?

Knut Kragballe

41! Det är ju min ålder

Dalakarln

Magnifico

Romeo Alfa

Bistro Queen

24 januari. I mångas ögon årets fattigaste och därmed tråkigaste dag. För hakpanelen däremot innebär det tisdag, hak, öl, mat, glans och glädje. Denna dag valde vi att glänsa på Bistro Queen, ett namn som för tankarna till en berusad askungen. Bistro Queen ligger i centrala Malmö, inte alls långt ifrån centralstationen. Gamla Barcelona för de som var med på den tiden.

Resan dit var dock inte en promenad i parken. Det tog oss hela två stycken tänkar-öl på Pickwick för att klura ut att vi skulle gå till Bistro Queen. Vi hann även med att uppfinna ett sällskapspel - "Gissa procenten". Enkla regler och roligt för de flesta gör att den lämpar sig för alla tänkbara situationer. Enda nackdelen är att man bara kan vara tre spelande åt gången. Det går till som så att domaren (jag i detta fall) väljer en öl så ska de andra gissa procenthalten. Den som är längst ifrån får dricka tre klunkar, näst längst ifrån två klunkar och den som är närmast en klunk, såvida hen inte har helt rätt för då får man en bonusklunk för väl utfört arbete. Jättekul!

Nog om sällskapsel. På Bistro Queen fick vi ett bord för sex stycken längst in i lokalen och vid mina sidor satt Kragballe, Johan, AM, Tidveg och Emelie. Kragballe som fick en släng av lätt abstinens när andra tänkarölen hade tagit slut på Pickwick cyklade i förväg och beställde in en runda Eriksberg Karaktär á 58:-. Dagens erbjudande bestod av en fläskfilé-plankstek för 139, alternativt en bacon och cheeseburgare för 99 SEK. Inte jättebra pris men inte heller jättedåligt. Det temat har man även implementerat i matlagningen. Själva burgaren var väldigt god men det löste man galant genom att slänga dit några trötta pommes, just för att få den perfekta lagom-upplevelsen. Jag glömde att fråga hakpanelen hur planksteken smakade men jag gissar att det var lagom bra det också. Tidveg vågade jag inte ens fråga eftersom han beställde en sallad då servitrisen förklarade väldigt kort att kocken inte vet hur man tar bort köttingredienser från matlagningen.

Det som diskuterades mest under kvällen var nog ändå musiken på Bistro Queen. Den var allt annat än lagom. Kragballe kände igen de flesta eftersom han äger Absolute Love Songs - dubbel-cdn. Det var enligt uppgift hans tredje skiva förutom Army of Lovers. Vilka de andra två var fick vi aldrig reda på. Emelie satt vid några tillfällen och vred på sig nervöst och förklarade att låtarna påminde henne om gamla tryckare som gått snett. AM förstod precis vad hon pratade om och beställde snabbt in en Eriksberg för att få henne på bättre humör.

Personalen var trevlig och också ganska lagom. Man funderade många gånger ifall det var bord eller barbeställning men efter lagom lång väntetid så kom personalen och tog nya beställningar.

Efter enväldigt röstande bestämmer panelen att ge Bistro Queen betyget lagom bra. Kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka och ta en öl och burgare igen. Jag rekommenderar Bistro Queen för den bittra bakåtsträvaren som vill hålla sig borta från diverse fusion-koncept och bara få en lagom bra upplevelse.

Miljö: 3
Mat: 3
Dryck: 3
Personal: 3
Pris: 3
Hakkänsla: 3

Anton

Don't be fooled by the rocks that I got, I'm still, I'm still Jenny from the block. Used to have a little, now I have a lot

Knut Kragballe

Eriskberg Karaktär har verkligen Karaktär.

Johan Lindahl

Dom har champagne också, yay!

Emelie Antonsson

Malmö Grill the PUB

Mycket har hänt sedan vårt senaste hakbesök. Vinnys har fått ny inredning och jag har klippt mig, för att nämna några saker. En sak som däremot inte har ändrats är haksuget. Den där känslan som kommer krypandes vid måndag lunch och håller i sig hela veckan. På förslag från AM bestämde vi att det skulle julhakas vid bortre Möllan, Malmö Grill the PUB. Ett kvarter ifrån knarkparken.

Jag och Tidveg tog en orask (inrask? arask? inte rask/snabb) promenad från stan med ett par glühwein-stopp för att hitta vägen. När vi närmade oss Möllan började fjärilarna i magen vakna till. Oerhörda förväntningar började skruvas upp. Enligt the PUB's egen Facebook-sida öppnade man upp portarna 12:e Februari 2011. Redan samma dag hade man fått den imponerande utmärkelsen "Bäst i test senaste 30 åren!". I linje med diverse folkomröstningar senaste tiden väljer jag att lita blint på den informationen. På skylten utanför stoltserar man även med bäst pizza och gyros i stan. Hatten av.

Malmö Grill har tydligen bestämt sig att bara servera fatöl som börjar med Z, Zlatopramen och Zubr. Båda två smakade lika gott, och till det rimliga priset på 50:- styck, bra pris sa panelen samstämmigt. Menyn erbjöd ett gäng á la carte-rätter men alla fick känslan av att det var gyros som gällde här, veganernas favorit enligt kyparen. På pizza-listan var det nummer 1 som var gyrospizza så varför krångla till det. Kragballe tog rygg på min beställning medan AM beställde en Habibi och Tidveg något veganskt. Efter en stunds ätande utbrast AM att hon hade kommit på det, varför pizzan hade döpts till Habibi. Svaret var lika enkelt som genialt - den doftade svagt av fisk. Gyrospizzan var god som en pizza nästan alltid är, mycket gyroskött och vitlökssås som sig bör.

Inredningen i lokalen var också lite mer åt pizzeria-hållet än ett genuint hak. Inga Jack Vegas-maskiner och lite för stark belysning för att verkligen kunna dricka sig själv och/eller andra snygga. Resultat av detta var således att Kragballe spenderade sista halvtimmen med att titta på kanal 12 och satt och svor över alla tv-kändisar som han hatar mest. Tjejen i vita stövlar som ser ut som en häst var allt annat än populär. Eftersom jag är väldigt dåligt insatt bland tv-profiler började jag tänka på Mästerkatten i stövlar och hade svårt att bidra till den diskussionen.

Helhetskänslan för Malmö Grill the PUB blir ett svagt godkänt. En bra pizzeria utan några riktiga försöka att vara ett äkta hak. Personalen var trevlig och glad men bestick och sallad fick man hämta själv.

Miljö: 2
Mat: 3
Dryck: 4
Personal: 3
Pris: 4
Hakkänsla: 2

Anton

Tror ni fönstrena är skottsäkra?

Anders

Martin Timell var bra i Bullen men efter det gick det utför.

Knut Kragballe

A Mesa Brasil

A Mesa Brasil, en exotisk restaurang på malmös något mindre exotiska gata, Nobelvägen. Vädret följde samma spår och var sådär svenskt och inexotiskt (google gav mig en träff på det ordet så det är nog rätt). Vid 19-tiden började vi vår gemensamma promenad som tog oss genom kyrkogårdar och andra fält, förbi Sås och krås. Någonstans halvvägs till Lund fann vi det, ett brasilianskt hak med färglada lampor som lyste upp både själ och fönster.

Panelen denna tisdag bestod av tre män, en gubbe, två kvinnor och en hen. Min haksyster Emelie som nyligen flyttat ner till Malmö från Stockholm var med för första gången. Hennes uppgift var att sätta betyg på vaskningsmöjligheterna och misslyckades.

Jag vet inte hur ett hak ser ut i Brasilien, kanske som A Mesa och i så fall har de rätt bra standard där nere i Sydamerika. Jack Vegas finns inte men hur många har sett en brasilianare spela Jack Vegas egentligen, så jag kan ha ett visst överseende med det. Inredningen var genomtänkt, som exempel fanns det en kudde med Brasiliens flagga på. Det kändes som att man var på semester och snart skulle ta på sig sin Gymgrossisten-keps, gå ner till stranden och spänna musklerna. Väl tillbaka till verkligeheten beställde jag in en Sagres Bohemia, trevligt mörkt öl på hela 6,2% för 50 ynka kronor.

Menyn bestod av (inte helt oväntat) brasilianska rätter. Jag beställde en köttgryta med bönor för 95:- medan de andra tog lite dyrare rätter, 135-165:-. Till min besvikelse gillade jag inte alls grytan som var färglös och innehöll nästan uteslutande svarta bönor. De få köttbitarna som fick vara med var goda men det var allt. De andra hakgästerna var å andra sidan mycket nöjda med sina beställningar så jag stal lite rumpstek från Erik och höll med honom om att det var gott.

Anna-Maria svepte i sig det sista ur glaset och började drömma sig bort. Servitören, strand, foppa-tofflor. Vid några tillfällen funderade hon till och med på att ringa sin pojkvän som satt några stolar bort och berätta att hon stannar kvar ett tag till för att "hitta sig själv". Hon kände uppenbarligen också av den exotiska semesterstämningen i lokalen. Johan som är heterosexuell tittade istället på tavlorna och konstaterade att många av motiven var ledsna människor förutom hon som hade en fisk mellan benen, vad han vill ha sagt med det är och kommer förbli oklart.

Jag kan tänka mig ett återbesök till A Mesa men då tror jag det blir på en dyster vintertisdag för att låtsas att jag är på semester. Jag kommer dock att beställa in något annat, kanske den brasilianska fisken. Om du som jag, inte tokgillar svarta bönor så rekommenderar jag att ta någon av de andra rätterna, vilken som helst.

Efter en haktisdag kan man med fördel gå vidare till Moriskan och lyssna på lite live-musik. Denna kväll överraskades vi av ett oannonserat uppträdande av Mathieu Pesqué, fantastisk kväll.

Miljö: 4
Mat: 1-4 beroende på vad man beställer
Dryck: 3
Personal: <3
Pris: 3
Hakkänsla: 1

Anton

Tillbehören till rumpsteken var magiska.

Erik Erle

MYCKET trevlig personal.

Anna-Maria Liljestrand

Va!?

Emelie Antonsson

Söder om Småland

Bartendern står med en penna i handen och funderar över kvällens bokningar. In i lokalen kliver två medelålders män in, bartendern lyfter blicken och hälsar de båda välkomna med en liten nickning. De båda herrarna går fram till bardisken och växlar några ord med mannen bakom baren. Han tittar ut över lokalen och funderar en stund innnan han sträcker ut armen med riktning mot ett ovalt bord i mitten av rummet. Någon minut senare går de båda herrarna med var sin öl i handen och sätter sig.

Stycket ovan innehåller några fel. De två männen är jag och Anders och är inte alls i medelåldern utan snarare 25-30. Det andra felet är att vi är på en restaurang som jobbar med bokningar på en tisdag. Nåväl, restaurangen heter Söder om Småland och ligger precis där man tror, se bild nedan för mer utförlig beskrivning. Vi gick dit i hopp om att hitta ett nytt hak men det enda vi fann var en fräsch restaurang, vilken besvikelse. Trots (eller tack vare) det så var vi näst intill fulltagliga, sammanlagt 12 personer under kvällens gång. Verkar som att nyårslöftena om träning äntligen börjar tummas på, ett välkommet vårtecken.

Söder om Småland är en mycket fräsch restaurang med spännande inredning med både vrår och balkong. Enligt Kragballe spelades brokeback mountain in just på den balkongen, har inte haft tid att kolla upp källreferenser men när det gäller sådana filmer så litar jag på honom. Det som Söder om Småland ändå måste hyllas för är deras enastående ölsortiment, tio olika öl på fat och vi pratar inte falcon eller staropramen utan öl som Leon och K:rlek från Mikkeller, en av mina absoluta favoriter. Känner mig oerhört romantisk när jag dricker den. Priset då undrar ni - jodå säger jag. 60-70 kronor för en kvalitetsöl på fat som på många andra ställen kan kosta upp emot 90:- per flaska.

Menyn är en väldigt avskalad sådan och byts ut varje månad. Lättare smårätter samt två huvudrätter, månadens huvudrätter var Lamm med purjolök och päron och en vegetarisk tallrik bestående av en klick rabbemos med svamp och smördeg. Jag hade privilegiet att smaka dem båda och de höll väldigt hög klass smakmässigt.

Sune tackade för sig och sa att trots hans hårda yttre delar var han väldigt svag inombords och därför var tvungen att gå hem. Jag samtalade med Kragballe och Johan och vi var överens, vi var förtjänta av en bonusöl utöver de två ordinare hakölen. På Söder om Småland är det inte bara trevligt att dricka öl utan också att beställa, det är som en fiskedamm utan skynke. Personalen är kunniga och tar gärna en diskussion om varför en viss öl måste drickas, mycket uppskattat.

Trots att Söder om Småland ligger vägg i vägg med Azalee har de inget gemensamt, inga Jack Vegas maskiner eller fulla stammisar. Maten var trevlig men när jag kommer tillbaka är det inte för att äta utan att frossa i lyxöl.

Miljö: 4
Mat: 4
Dryck: 5
Personal: 3
Pris: 2
Hakkänsla: 1-

Anton

Yaaaaiiiee

Anna Frostmaestro

Jag uppskattar gamla damer som tar snedsteg.

Anders Tidveg

Bonusöl är det bästa som hänt mig.

Johan

Lilla Köket

Ett nytt år står framför oss, 2013 med sina små armar omfamnar oss och viskar i våra öron - "gå till ett tyskt hak!". Varför inte tänkte jag och meddelade mina hakkollegor att vi går till Lilla Köket och ser vad det kan ge. Till min förskräckelse var det cp-stört många som inte kunde vara med just ikväll, det pratades om träning och andra taffliga nyårslöften. Till slut blev det bara de hårdaste utav hårda män kvar, jag själv, Johan, Sune och Sillen.

Som så många andra hak som håller till i centrala Malmö så är Jack Vegas-maskinerna fåräknande (=0). Men som man brukar säga, det man inte har i Jack Vegas-maskin tar man igen i schnitzel. Är det schnitzlar stora som tillplattade elefantpungar du är ute efter så är Lilla Köket något för dig.

En schnitzel kunde beställas mot ett aningen dyrt hakpris, runt 130 kronor beroende på variant. Ölen däremot höll sig under smärtgränsen. 49 kronor för en stor Weltenburger Pilz och 45 för en liten av densamma. Serveringen av ölen var till stor belåtenhet, alla fick en sådan där liten tysk balettklänning runt foten av sina glas av samma märke som ölen, små detaljer som uppskattas. I menyn fanns det ett helt kapitel om varför man skulle dricka Weltenburger så jag brydde mig inte ens om att se över mina alternativ. Sune som redan druckit 2013 års alkoholranson beställde en Cola.

Jag frågade Sillen som inte äter fisk om detta kunde vara Malmös bästa schnitzel. Jo det kan nog stämma sade han. Johan var dock inte lika övertygad, han beställde en schnitzel med zigenarsås vilket han enligt egen utsago smakade lite saggigt. Sillen såg att Johan var lite ledsen och försökte göra honom gladare genom att dela med sig av sina bästa tips - Ha sex på jobbet för då får du betalt för det.

För att inte sjunka för lågt i vår konversation försökte jag byta samtalsämne genom att börja prata om vilken fantastisk lokal Lilla Köket har, med utsikt över både vatten och väg. Tillsammans satt vi och blickade ut genom fönstret och vi hade en fantastisk stund tillsammans. Den som känner mig vet att jag är väldigt stressad och energisk, men här kunde jag verkligen slappna av och bara vara. Personalen då? Var till en början lite arg men när hon väl insåg vilket fint gäng vi var så mjuknade hon och i slutet agerade riktigt trevligt, trots sin tyska brytning.

Jag är fortfarande väldigt kluven över om man ska betygsätta Lilla Köket utifrån svenska eller tyska hakstandarder. En snabbfråga på google translate gav svaret att enarmad bandit på tyska heter Automat vilket inte bringade någon större klarhet. Huvudsaken var ändå att jag lämnade med ett leende på läpparna. En liten nackdel att komma ihåg är dock att de stänger 20:36 på måndagar och tisdagar.

Miljö: 4
Mat: 4
Dryck: 3
Personal: 3
Pris: 3
Hakkänsla: 1

Anton

Jag längtar till jobbet imorgon.

Johan Lindahl

Jag känner mig som en SAP-konsult

Jimmy-Sune Andersson

Din öl häcklar min öl.

Mario 'Sillen' Berlusconi

ICE

Tiden går, man blir äldre, haken blir modernare. Ice är ett av vad vi hakers kallar framtidens hak. Dom har asiatiask rätter kombinerat med en klassisk grillmeny och platt-tv. Lite modernt och lite fräscht.

Att haka vid möllan kan för många vara lite skrämmande, gänguppgörelse och sprängningar kan få även den modigaste man (läs Anton) att se en extra gång över axeln. För att inte skrämma bort mina kära hakvänner så kom jag fram till Ice genom att tillämpa det gamla ordspråket "blixten slår aldrig ner på samma ställe två gånger". Och det kändes inte alls som att det bara för några år sedan hade varit sprängningar just här. Lokalen kändes väldigt fräsch. Blommor på borden och bestick var framdukade som om att det var en självklarhet ingen vill komma hit för att bara ta en öl - ett minus i protokollet. Sen såg jag Jack Vegas maskinerna i lokalens andra ände - ett plus i protokollet.

I och med detta kloka val av hak så tror jag vi kan notera ett nytt rekord. Vi var tvungna att be vår bordsgrannar att flytta sig inte bara en utan två gånger för att göra plats åt sammanlagt 10 hungriga hakare, representerat av Malmö i söder, Göteborg i väst och Jönköping i...öst? Sune som fortfarande levde på spritångor från helgen var på plats redan innan utsatt tidpunkt och således var den enda att beställa in någon slags förrätt. Enligt honom själv var den röd och god.

Den populärast rätten på menyn var chèvre-späckad kyckling med stor grön pasta till. Erik, som har många år vid skolbänken om än sovandes insåg snabbt att jag var tvungen att ta en annan rätt för att få en statistisk rättvis bedömning av rätterna. Jag valde en entrecôte med potatisgratäng och det är ett val jag aldrig kommer ångra. Jag beställde den i medium-formation och till min förvåning serverades den just så. Något som till och med några av stadens finaste restauranger har misslyckats med. Denna enastående rätt fick jag betala endast 98 SEK för - vilket kap. Hur den där kycklingen smakade skiter jag fullständigt i.

Utbudet av öl var helt ok, jag själv höll mig till Heineken på fat. 48:- för 40 cl. Inget att göra kullerbyttor över men ändå acceptabelt. Om man föredrar flasköl fanns det också, både Mariestad och Pistonhead, och några fler. Johan som vår dalmas heter drack just Mariestad och berättade att han har gett upp sina försök att raka pungen på bakfyllan. Mer om detta kan ni läsa på hans ännu ej startade blogg - "Money, Sex and ADHD"

Vid summering av detta moderna hak är det ändå något som fattas. När maten var uppäten fanns det inte den där känslan som man får på hak som till exempel Nobe. Den där känslan av att slå sig till ro och bara leva. En personal som agerade mer som en personal än den där vännen för livet som man vill ha från ett tvättäkta hak.

Inget hak - en restaurang med Jack Vegas:

Miljö: 3
Mat: 4+
Dryck: 2
Personal: 3
Pris: 3
Hakkänsla: 2

Anton

Det här rödtjutet får verkligen fart på mig och mina mormoner.

Anna Frostmaestro

Yo man, let's get out of here
Word to your mother

Vanilla Ice

Jag har sett Internet. Det är en brun buss.

Jönköpingsbo

Detta är den finast restaurangen jag har varit på någonsin!

Johan Lindahl